top of page

Om Greta Gerell
Greta Gerell är född den 2 juni 1898 i Stockholm. Hon dog den 30 oktober 1982 i Stockholm.

ur förordet till boken ”Greta Gerell – Bilder och tankar” (1979)

Att vara född till att tjäna konsten, är att komma i en krävande herres händer. Man får en uppgift, som man aldrig får svika, där man aldrig är fri. Alltid vaket iakttagande, alltid sökande, alltid på en väg utan slut.

Konsten är till sitt väsen tidlös. En ofta svår och ansvarsfull gåva, som fordrar offer för att avslöja sitt mysterium. I all  konst, på alla områden måste värmen och renheten vara andens väsentligaste kännetecken. I självförglömmandet inför uppgiften kan konstnären växa och det frö, som han fått att förvalta kan börja gro. Bara outtröttligt arbete kan få det att utvecklas vidare till det slutgiltiga pund, som man är skyldig att ge tillbaka i den väntande Givarens hand när jordegärningen är avslutad.

I en dagbok för länge sedan har jag skrivit, att konsten måste vara en dialog mellan konstnären och Gud. – Han som alltid har varit – alltid är – alltid skall vara.

​

Ända från min ungdom har jag strävat efter att hålla min tanke vaken, genom studier i antroposofi. För mig har konstens uppgift varit, att skapa kosmos ur kaos, att skapa mening i mitt liv. Där har antroposofin varit en aldrig svikande kraftkälla och medlet att inte gå förbi de karmiska möjligheter, som genom alla skiften berikat mitt långa liv.

Greta Gerell with her mother
De tre syskonen Harry, Nadja och Greta med modern Anna Rosalie Gerell, troligen 1902.
Greta Gerell

Jag har aldrig haft ”semester”. Sett många länder, men aldrig gjort en resa annat än för att berika måleriet, genom nya inlevelser, nya motiv.

​

Och jag har under mer än 60 år gått den mycket skiftande vägen genom olika metamorfoser inom konsten, från den ljusa befriande impressionismen, då allt var motiv, landskap, arkitektur, människor i arbete och vila, båtar, kanske framför allt djuren och molnens hela lysande och skiftande formvärld.

​

Allt ville jag ta in i mig och fånga det i otaliga teckningar och i måleriet. Men livet självt är den bildhuggare, som ständigt omformar oss och verktygen kan vara hårda. Vi blir till upptäckare av dolda hemligheter och möjligheter. Förr var de små tingen bara komplement, detaljer i andra sammanhang. Nu ville de plötsligt träda fram, få ett egenvärde och de blev till en nödvändighet i mitt fortsatta skapande. Jag har upptäckt att det oftast är små, obetydliga, ganska utnötta, ganska fula och smutsiga modeller, som jag valt. Och jag målar dem just så som de är. Men de blir inte obemärkta längre. De förvandlas och blir sköna och glada. De får träda fram ur sin fattiga anonymitet och bli föremål för uppmärksamhet. De får värde och eget liv.​

Om jag går på en gata eller en väg, eller tittar in i den fallfärdiga sjöbodens dunkel, så är det som om ögat ensamt vore ute på vandring. En sten, en spik, en snäcka, en borttappad hästsko. Alltid finns där något, som kan väcka en oväntad tändande värme inom mig.Jag vill ta i det, hålla i det och krypa in i färgnyanserna och uppleva urbilden genom formen. Rosten på spiken är skön. Snäckans vindling ett under, som låter tanken omsluta hela kosmos. Fånglinan till båten, grå av vind och väder, fastgjord kring notstaken med ett halvslag. Vem stannar och säger: se så vacker den är! – Den, som kan lyfta detta något, som ingen ser, in i en annan dimension, där undret sker från förgängelse till liv.

Nu lever jag helt i dessa ting, i en ständig inre process, där det ännu ofödda väntar, för att få visa fram sitt pockande budskap. Ett påbörjat utkast, som skräpat omkring mig under flera år, med en störande envishet, får plötsligt sin stund. Då kommer den nödvändiga värmen och idén hur det skall utföras. Det kan vara bara ett ägg, en gammal kaffekopp, en träsked. Jag kan aldrig bli fri från någonting undanställt, halvpåbörjat.

Där står jag inför den alltid vakande Jakobskampen: ”Jag släpper dig ej förrän du välsignat mig”. Men under själva arbetet har jag inga tankar, då kopplas allting av och jag upplever något påtagligt, andningen blir så lätt som på höga berg, en känsla av tyngdlöshet, av obegränsad befrielse.

​​​

Greta Gerell

Hemmarö
På Hemmarö, Roslagen. 
Akademielever, Konstakademin 1918

Konststudier

 

 


1913-1915   Kvälls- och sommarkurser vid Caleb Althins målarskola
1915-1920   Konstakademien och Axel Tal
lbergs etsningsskola
1920            Acadé
mie de la Grande Chaumière i Paris
1921            André Lhote, Paris

Akademielever, Konstakademin, 1918. Greta Gerell till vänster.

Separatutställningar


Gummesons Konstgalleri, Stockholm 1927, 1929, 1931, 1934, 1953, 1990
Norrköpings Konstmuseum 1930,1932, 1972
Konstnärshuset, Stockholm 1938, 1948
Eskilstuna Konstmuseum 1943
Olsens Konstsalong, Göteborg 1945,1948
Paletten, Norrköping 1946

Eskilstuna Nya Konstsalong 1947
Sturegalleriet, Stockholm 1959
Galerie Marcel Bernheim, Paris 1961
Galerie Blanche, Stockholm 1964, 1966, 1969
Nermans Konsthall, Norrköping 1970
Galleri Vättern, Motala 1979, 2006
Färg och Form, Stockholm 1975, 1980, 1984
Linköpings Länsmuseum 1976 (nuv. Östergötlands Länsmuseum)
Galleri Flamingo, Falkenberg 1977, 1979, 1983, 1986, 2006
Galleri Studio L2, Stockholm 2007

Kulturhuset i Ytterjärna, Järna 2022

affiche Bernheim exhibition
Vernissage Marcel Bernheim, Paris 1961
Vernissage Marcel Bernheim, Paris 1961
Greta Gerell tillsammans med Victor Mamtchenko vid vernissagen på Galerie Marcel Bernheim, Paris, 1961

(…) « Jag vet få som har en sådan exakthet och precision i uttrycket som Greta Gerell - en precision som hon gärna använder för att måla de nära tingen kring sig. Det är en stillebensvärld av absolut tystnad och stillhet. Renheten känns total. Det är som föremålen målats i lufttomma rum. De lämnar inte ut sig, de häller sig undan, torts at det är den lättaste sak i världen att beskriva det hon målar. Det är inte minst denna attityd av noli me tangere som ger Greta Gerells ting dess atmosfär av tidlöshet och fascinerande mystik ».

​

Stig Johansson, i Svenska Dagbladet, 24 november 1969

Eskilstuna, mars 1935

Samlingsutställningar i urval


Konstakademien, Stockholm 1922, 1925
Liljevalchs Konsthall 1924, 1925, 1933
Grafiska Sällskapet, Stockholm 1928
Paletten, Göteborg 1932
Norrköpings Konstmuseum 1935
Gävle Stadshus 1935
Örebro Konserthus 1935
Eskilstuna Konstmuseum 1937
Konsthallen, Borås 1943
Skövde Konsthall 1950
Galleri Brinken, Stockholm 1955
Spendhaus, Reutlingen
1965
Museum am Dom, Lübeck 1971
Säfstaholms Slott, Vingåker 2013

Tillsammans med Gustaf Carlström, Eskilstuna, 1937

Greta Gerell stiftelse

info(@)gretagerell.se

© 2025 LDP

bottom of page